v 37

Ja idag går ja in i v 37, alltså 20 dagar kvar till BF. Måtte verkligen tiden gå fort nu, för ja är så trött på detta. Vill ju må bra o njuta av min älskade familj. Men just nu är ja bara ledsen, tjurig eller arg. Ja vill inte hade så längre. Ja tänder till på allt direkt istället för att ta de som en normal människa. Ja är så fruktansvärt trött, ja vet liksom inte hur ja kan hålla mig uppe längre, för har ingen kontroll känns de som. Ja kan inte göra ett skit förns ja svullnar upp som en jävla ballong. O de värker så förbannat me :( Vet inte hur ja ska ligga om nätterna, har bara sidorna att välja på, o höfterna gör svin ont så kan ligga max 10 min på varje sida.

Har fått en tid till läkare på mödravården i stan på torsdag, men kommer garanterat bara få erbjudande att få tabletter att sova på. Men ja verkligen hatar att knapra en massa piller :( Ja tar liksom inte ens tabletter vid huvudvärk osv. Men får se va hon säger, ja har liksom varit sjukskriven sen v 15, så borde finnas nått slut på detta snart. Har faan blivit folkskygg me känns de som, vill inte träffa nån, hör knappt av mig till nån. Lär inte ha en ända vän kvar efter denna graviditet :(

Ja detta vart verkligen ett gnäll inlägg, men tror inte att nån förstår riktigt va ja går/gått igenom me denna graviditet. De har knappt varit roligt en ända gång under dom här veckorna. Att ha denna värk o smärta varje dag tar kål på en.

Ja lider oxå me min älskade prins :( Kan inte göra ett skit för han. Och han förstår ju inte riktigt varför de är såhär, att mamma inte längre kan sitta me han på golvet o leka, eller böja sig ner för att hjälpa han ta på sig kläder/skor osv. Varför mamma är så trött, hängig, ledsen o tjurig. Ja blir tårögd bara när ja skriver om de, och tänker på de. Ja vill vara en bra mamma för min fina Milton. Men just nu finns inte orken, och ja är så otroligt glad över att ja har min Peter. Som älskar mig som ja är och som stått/står ut me mig o mitt humör just nu. Va skulle ja ta mig till utan honom? Känns som ja sårar honom varje dag me nån spydig kommentar eller något.

Snälla älskade bebis, kan du komma ut snart? Mamma vill vara sig själv igen och vara glad o må bra.

Ja är så ledsen för allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0