12.05.2009

Då åter igen så funkar min dator :) Helt underbart bra tycker ja.
Har haft stora problem me sovandet nu i flera nätter :( Har så mye tankar och funderingar. Så mye ja skulle vilja säga och få ur mig. Allt handlar om Miltons pappa, farmor och farfar. Tror dom flesta antar att ja känner hat emot pappan, men de gör ja faktiskt inte. Däremot så känner ja besvikelse och sorg. Han har visat sig att vara en person som ja inte trodde att han va. Har känt han i över 4 år, träffats rätt så ofta, och han har alltid funnits där för mig om ja varit ledsen. Stöttat mig och ja har kunnat prata me han om allt. Men sen när den dagen kom då ja fick veta att ja va gravid så tvär vände han. Och ja sa åt han att ja inte skulle tvinga han till något, Han fick ta sitt ansvar om han ville eller om han inte ville. De va helt upp till honom. Men nae då, ja fick höra att han skulle flytta till skåne så han hade inte tid för att ha barn :S De va långt han flytta, till norrköping. De ja blir så ledsen över och spenderar mye tänkande och tårar på är att ja sitter här, men en sån underbar son och ja får vakna upp varje morgon och höra hans skratt och få se hans vacka leende, medans du sitter där och missar hur din son utvecklas dag för dag. Han har precis börjat vända sig om själv nu, från rygg till mage :) Han blir så mallig när han precis kommit runt på mage :) Och så äter han ju gröt och puréer nu, mosad banan är hans favvo efterrätt. Ja är så glad över att ja får lyckan att spendera varje sekund me Milton, för han är de bästa som finns. Han är mitt liv. Har något annat som gör mig väldigt ledsen oxå, de är att veta att farmor och farfar vill ha kontakt me sitt barnbarn, men sen att dom inte får. FÖR DIG :S Hur kan du stoppa dom att ta kontakt me sitt första barnbarn? Kan någon hjälpa mig att förstå? ( tar gärne emot tips, men icke av "ANONYMA" kommentarer) Snart ska din son döpas, den 7 Juni i Risinge Kyrka kl 12.30, inte för att ja tror att du skulle komma om ja bjöd dig och din flickvän, men bara så du vet om du nu läser detta. 
Har skrivit av mig lite nu iallfall, skönt de.. Som sagt, har så mye inombords som vill ut. Skulle kunna sitta och skriva hela natten. Men måste försöka sova lite, om de nu går. Ut och ta ett bloss me. 

Ida, ja saknar dig och Kevin, kom hem snart. Behöver dig massor <3

hej hej  

Kommentarer
Postat av: Sandra L

Stå på dig gumman! Du är duktig som orkar, men kom ihåg att när orken tar slut och de blir så här, så kommer de dagar som väger upp allt de sorgsna. Du har ju Milton, de gör ju att du får ett litet leende från någon varje dag. Och ja finns här om de ä något!! Sen ang pappan så är han nog rädd..men de är han som måste ta steget och visa er att han VILL va med Milton. Och om han läser de här, så borde du ta kontakt med din son! De finns inget så underbart och vackert som barn. Och de är DITT barn.

Puss på dig sofie!

//-S-

2009-05-12 @ 09:16:56
URL: http://lillatusselago.blogg.se/
Postat av: Sandra E

Håller fullständigt med Sandra! Stå på dej, och jag finns oxå här om det är något. Vi går ju igenom i princip samma saker! Älskar dej vet du! PussKram

2009-05-12 @ 18:45:56
URL: http://galaxia.blogg.se/
Postat av: Josefine

Det är han som går miste om något, inte du! Han kommer ångra sig senare, jag lovar. Men det är nu han borde tänka på sin son, se honom utvecklas & finnas där för honom helt klart. Men du är stark & du klarar allt tjejen :) Puss&kram

2009-05-12 @ 21:38:25
URL: http://jsoodeerberg.blogg.se/
Postat av: Emmeli

Ta kontakt med hans föräldrar ändå om dom vill träffa Milton. Det är deras barnbarn oavsett Hans åsikt! Det är bara att du går hem till dom.

2009-05-15 @ 01:34:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0